För exakt tre år sedan idag låg jag och min pojkvän i sängen och pratade. Vi hade då dejtat i några månader vilket egentligen är ett mirakel med tanke på den katastrofstart vårt dejtande hade. Vi låg i alla fall där och pratade, och jag vet inte riktigt hur frågan kom på tal, men när vi sedan somnade var vi pojkvänner.
Det har nu gått tre år och vi är fortfarande tillsammans. Man vet att det är rätt när någon orkar stå ut med mig under så lång tid. Tack för att du finns för mig älskling!
(Ja, jag vet att det här är ett otroligt cheesy inlägg att skriva om, och det är säkert rätt tråkigt att läsa, men ibland måste man helt enkelt skriva sådant här.)
